Tankar&spån

Min mobil vill inte smsa, utan förpassar mina välskrivna fina meddelanden direkt till utkorgen. Väldigt taskigt tycker jag. Det är ju inte dit jag hänvisar dem.
Tydligen är det telefonen det är fel på, testade att sätta in SIM-kortet i min fulmobil, och då funkade det att skicka sms. Så då är det väl bara att lämna in den på service, sorgligt, har bara haft den sen i april. Men gillar min mobil i övrigt. Vill ha nya hörlurar bara.

Hade inte en så himla bra dag på jobbet. Fick dåligt samvete, kändes som om man kunde gjort mer. Men så är det ibland när man är ovan vid ett schema, tiden går snabbt ibland och det blir inte som man tänkt

Verkar som om jag och en polare ska gå på konsert och kika på "Oh no its christmas" på Nalen. Ska bli roligt. Många bra artister Maggio, Salem och Säkert bl a.

Just nu gör tillvaron ont.
Fattade ett beslut inatt, som gjorde ont. Men det skulle gjort ännu ondare, fast under längre tid, om jag inte bestämt mig för det här.
Att göra slut, kan man göra i många olika relationer, av många olika anledningar.
Just nu gjorde jag det med allt som heter mittimellan land, jag var kakan som åts och behölls, den som fanns där men i slutänden inte kände sig så mycket värd.
Till slut, tog jag slut. Igår tog mitt tålamod slut, botten blev nådd!
Min första tanke var att jag ska klara det här, men det gjorde jag inte.
Stod tre meter bort och suckade och försökte ha kul, försökte tränga bort ångesten och smärtan i magen som kom smygande. Men det gick inte, så jag gick.
Idag släppte jag bomben, idag var jag mer tom än på länge.
Festen var inte slut, men det var jag.
Jag var sur. Sur och bitter. Men mest av allt känner jag mig tom, tom på innehåll, person, intelligens, värde. Ingeting värd!
Jag ville inte, orkade inte känna såhär igen, så min slutledningsförmåga tog beslutet som verkade det enda vettiga. Jag vet inte ens hur jag ska göra för att komma bort från det, hur jag ska kunna sörja. Alla känslor är så inkapslade så väl gömda att jag inte ens vill fantisera om det värsta, för att göra mig själv illa.
Att tänka att man aldrig mer kommer kunna umgås med en person som man ville vara så nära, som att tappa en bit av sig själv och inte förstå varför det skulle vara så fruktansvärt svårt! Det gör ont!
Kom och tänkta på låten "Långsamt farväl". Det är så det känns. Sätter in den här fastän det känns fånigt. Men känslor är fåniga och jag med.

Är det inte lite hemskt att folk uppfattar mig som fruktansvärt deppig här?
In real life, är det knappast så.
Men blir lätt så att man ältar sina grejer om och om igen. I alla fall är jag sådan, har gått i flera år nu utan att kunna göra nåt åt mina problem.
Men å andra sidan, har jag haft fruktansvärt kul under tiden.

Just nu känner jag mig väldigt tom i burken, som tom i skallen.
Stina jag tror det är nåt allmänt nu, eller jag vet inte.
Jag borde fördjupa mig i saker, aktivera skallen. Ibland skyller jag mina okunskaper på afasi, not true. I vissa fall kalla jag det musikanalfabetism. Eller, så är jag helt enkelt lite korkad. Vilket kanske låter som en hård dom mot mig själv, och självfallet har man en hel hög med underbara vänner som protesterar.
Men alla har begränsningar, och just nu gör mitt problem med engagemang, att jag är kind of...som ett tomt ark. Vad det nu heter på fint sätt? Ja! där ser ni! Jag skyller på afasin igen, eller kanske jobbskada. De flesta är ju dementa där, det smittar säkert!

Vad har då hänt i min tillvaro under bloggtorkan som kommer helt regelbundet hos mig.
Hello Saferide konsert: Myspys, AK Firefox gjorde en smygis på gitarr.

Halloween: Fantastiskt! Lånade kläder och peruk av Barb. Vi fick enormt mycket uppmärksamhet under kvällen. Folk stoppade oss på stan och ville bli fotgraferade med oss. Nu vet vi hur det känns att vara trött och stressad känd person, allt är förlåtet!
Festen som NocturnalModelsAgency höll i var på Metro och var väldigt trevlig, tills vi kom till gaderoben och väntetiden var på två timmar.

I lördags var jag och såg "The Mobile Homes", synthbandet som gör något slags nysläpp om jag förstått rätt. Ägde rum på mitt numera mer eller mindre stammishak, Hatam alias SugarBar.

Imorgon kommer papps på besök från skåne. Ska bli skönt att träffa honom igen. Roligt att han tar sig tid nu när han är pensionär att komma och hälsa på ofta. Synd att jag jobbar kväll, tror han sucka lite diskret över att han måste hämta nycklar av mig igen på jobbet. Ledsen för det! Men måste få ihop timmar, timmar för att leva!

Appropåingeting! Hitta så apasnygga skor på Nilson, som jag bestämt mig för att köpa. Fast det är de dyraste ever. Men på nåt sätt känns det som om pengar inte är något värda just nu. Jag är fattig i denna månaden, så det är ju en något oanad bieffekt. Annars brukar jag bli en riktig ångestråtta när nollan närmar sig.

Tror att mitt goda humör beror på att en av mina bästa vänner kom över och åt god mat med mig och snacka smörja, fick en försenad present dessutom!
Presenter är aldrig fel!.
Tidigare idag gjorde jag ett RIKTIGT KLIPP!
HA! Där fick jag till det! Klippte mig för 250 spänn på Souk, det ni. Det kan ju inte vara normalpriset de tar för en klippning? De är ju stylish...

Well! Over and out för mig nu my dear friends!
Tills nästa torka är över, ta hand om er i mörkmyset!
Vintern har ankommit!

Hösttiden verkar vara en bekymmersam årstid. För min del, enbart för att jag svävat ut ekonomiskt lite väl mycket, utöver mina vanliga spöken har inte problemen förökat sig.

Tydligen ska hösten vara den mest givande för deprimerade personer. Jag vet inte, tycker om höstmys och alla färger.
Fick en liten önskan om att min kisse skulle vara med i min blogg så här kommer lite kombination av höst och katt. Man kanske inte ser hur stor hon är, men min kisse, kommer nog inte bli stor, inte på ett tag.

Vattenmelon ska vara väldigt bra mot acne läste jag i en annan blogg.
Tack, ska försöka käka lite varje dag då.
Tydligen innehåller det ett ämne som heter lykopen som ska vara väldigt bra för huden
Är rent ut sagt skitirriterande att få alla utslag så fort man får mens och man pustat ut för att huden äntligen läkt. Kul när man börjar närma sig de 30 att både få rynkor och vuxenfinnar som de så fint kallar det. Same shit different name...

Känner mig ganska jämndeppig annars. Kommer på saker om mig själv som man försöker hantera. Som grejen att man söker kärlek hos dem som är brända och har höga murar, samt extremt kreativa människor. Jag gör det jobbigt för mig själv. Och i perioder går jag in i en bubbla helt omedvetet. Och sen vaknar jag upp när jag känner mig ensam och sårad och inte pallar med mer. Då kommer ångesten och man försöker lappa ihop de hål där man tappat.
Ett ex påstod att jag har någon slags integritet, spännande tyckte jag. Som själv tycker att jag kämpar med integritet och försöker hålla saker för mig själv för att slippa skämma ut sig totalt. Tydligen har detta fenomen integritet, ett mångfaciterat ansikte. Jag kanske kan verka svår ibland, men egentligen kanske det bottnar i att jag inte är så mycket mer än det man ser. Skrämmande, där sa jag det som får mig att känna mig som en fake, som ingen alls och tråkig nolla. Fy! För denna egocentriska själviskahet.
Att tycka synd om sig själv...en rättighet men oftast inte korrekt
Det finns alltid dem som har det värre...