Tankar&spån

Ingrid Olava en av mina absoluta favoritartister just nu.

Lönesamtal igår, gick riktigt bra.
Chefen tycker jag snackar lite mycket ibland, tell me something new. Men har blivit bättre på det där, man måste inte yppa alla tankar som poppar upp i skallen. Väldigt barnslig grej men det är svårt ibland och inte vara spontan.
Idag skulle jag åkt in till Liljeholmen, som vanligt skjuter man upp saker. Men ringde till Lärarförbunder och förklara att jag inte pluggar till lärare längre. Så slapp en liten räkning.  Med tanke på att mitt konto är ganska barskrapat i denna månaden, är jag tacksam för nolldagar och så lite räkningar som möjligt.
Tackade förörvirg nej till jobb idag, som en msnbekant kommentera känns det där aldrig känns riktigt bra. Men ligger safe till i timmar. Jag ville vara ledig idag. Passa på när det går att ta det lugnt och inte jobba sex dagar i veckan. Men å andra sidan kunde jag lätt fått ihop övertid i denna månaden. Menmen, om jag förstått saken rätt, så kommer jag få fortsätta gå på schema och det känns väldigt bra. Måste bara visa att jag tar tag i saker och utvecklas.

Ett samtal, är det enda som krävs...



Min tankevärld, jag vet inte riktigt vad som händer. Känner mig väldigt vimsig, lost. Kan inte riktigt greppa verkligheten.  Måste skaffa kontroll på något sätt.

Sötate föräldrarna skickade "alla hjärtans dag"-kort och present. Vad glad jag blev, önskar att jag tänkt, önskar jag kunde ta mig råd!
Ett samtal är det enda som krävs...

Hur sparkar man igång sig själv?
Hur ger man engagemang och vilja?
Styrka mod och självförtroende?
Jag vet inte!!
Ibland tittar jag på mig själv och ser en person som stått stilla. Tittar på alla i omgivningen som forsar förbi.
Men själv, gör jag ingenting, nollpunkt, nada.
Inte något man är direkt nöjd med, klockan tickar och pockar och snart kommer man väl vakna upp och inse att att det är försent. Men vissa saker kan man inte göra så mycket åt, andra borde man kunna styra upp.
Då kommer man automatiskt till problemfas två.
Detta är en tanke som funnits i mitt huvud sen jag var 18 år, att det alltid är försent för mig att utvecklas. Och se vad det lett till, att man inte gör någonting.
Måste se om mitt hus med andra ord, mina mål är inte så himlastormande egentligen. Hitta bästa sättet för mig att söka och plugga till undersköterska. Första steget är att ta sig till VuxenUtbildningsCentrum vid Liljeholmen och prata med en studievägledare. Vi får se hur lång tid jag tar på mig för det.

Imorgon har jag lönesamtal, höll på att glömma det i all min stillhet. Har varit ledig i tre dagar. Hade tänkt läsa genom vår lilla läxa vi fått av chefen. Inte för att det kommer vara något av det man snackar om på själva mötet. Men kan vara bra att ha i bakhuvudet, deras mål, och därav våra mål på arbetsplatsen.
Idag ska jag också träna, gå på Alternight och städa. Vi får se hur det går.

En hemlighet, eller nojja, kan vi lugnt säga jag dragits med i över en vecka nu.
Nu kan jag avslöja den iom att fara blåst över.
Trodde jag var gravid ett tag, nojjan tog över helt. Vart tog tiden vägen? Vart tog plingonveckan vägen? Det känns inte direkt lämpling att odla familj just nu kan vi säga. Inte lämpligt alls! Men igårkväll blåste faran över. Ojoj!
Tackolov för det....

Igår träffade jag äntligen Katha igen. Vi har inte setts sen innan jul. Hennes julklapp har legat i ett hörn vid staffliet och suktat hur länge som helst.
Det var jättemysigt, åt god soppa och tog galna bilder.

Sitter och mår allmänt blaj just nu.
Livet känns som ett stort vakuum.
Nojjar över saker och i det stora hela handlar det om, att sitta hemma och veta att större delen av min bekantskapskrets är ute och har det hur trevligt som helst.
Själv är man pank, olyckligt kär(jag får väl hamna på en viss insikt till sist och status är väl där tyvärr) och ska upp för att komma i tid till jobbet vid fem imorgon.
Känns bra, det känns inget vidare, faktiskt!

Har kommit igång med träning, facinerande när man upptäcker att man bygger muskler. Och ganska lätt dessutom, lustig, väldigt roligt att något är enkelt för en gångs skull!
Fast det var hårt att träna på löpbandet idag, körde i 30 minuter, 9kph, 3 incline. Det blev dryga 3,3 km tror jag. Ska försöka springa fortare efterhand. En halvmil på runt 30 vill jag klara. 

Checka en relationsstatus idag. ibland blir man inte klok. Men man vet att mycket spelar roll hur man själv beter sig. I det här fallet känns det som om man behöver jobba på sin gladare, sociala sida. Vilket inte har hänt på samma sätt innan. Har kunnat reflektera mer de jag umgås med och få samma tillbaka. Nu måste jag jobba på mina sociala skills för att få se den där underbara personen som finns där bakom ytan. Oftast förekommer känslan av total förvirring när vi skiljs åt. Att man inte räcker till, med den man är, tråkig. Men å andra sidan vet jag inte vad jag begär heller. Bara att jag inte vet hur länge det här kommer funka i slutänden eller hur det kommer bli, eller inte.

Chérie har haft roligt idag. Kom på att jag hade en tom vit fantastisk ful resväska nere i förrådet som stod och samla luft. Väldigt onödigt. Och dessutom en massa kläder i klumpiga kartonger i gaderoben i lägenheten. Så tog bort dem och la ner dem i väskan istället Defragmentering= succesfull! Och kissen fick tre avlånga kartonger att prassla och leka, gömma sig i.

Tycker att mitt hår kan växa ut nu, till den längd jag vill ha, ser ut som ett miffo. 

Mamma ringde igen, två gånger igår, en gång idag. Känner att jag inte kan ge henne den uppskattning hon förtjänar. Känner mig som en hemsk människa. Vet inte hur många gånger vi gått igenom den här problematiken. Hör av dig, kanske tre gånger i veckan. Kanske ge mig en chans att sakna hennes samtal. Ge mig en chans att vilja prata med henne om mitt liv, nu har det blivit som en ond cirkel, att sucka när hon ringer...igen! Det har ju aldrig hunnit hända någonting, inte hunnit tänka, bara hunnit vara trött.

Inbillad svartsjuka, så är det, den där som man inte egentligen vill erkänna men som kryper som kalla kårar på en när man upptäcker vad man sitter och tänker. De är riktigt hemska, helt ologiska. Åh! Om stabilitet ändå vore ett faktum. Nu känns det som om man är såpass rädd för en seriös relation att man får gå som singel för evigt. Över tre år nu, tänk vad tiden går...