Tankar&spån

Efter lite käk på Carmen, dvs en gigantisk schnitzel som täckte halva min tallrik (undrar om det finns ett svart hål i min magsäck) så begav vi oss vidare till Kägelbanan.
Vad konstig känsla att de kan göra om lokalen så mycket efter HootchiKootchiClub.

Trängde oss fram så nära scenen vi bara kunde och avvaktade vad som skulle ske.
Förband var någon pöjk med elgitarr och pedaler som gjorde någon slags suggestiv noise, avslappningsmusik. Efter en halvtimme började jag beklaga mig lite för mitt sällskap. Det hände för lite i musiken, som förband och för länge hade det nåt min smärgräns för inte så händelserik musik. Det var fint det var det, men inte i en trekvart.

FeverRay laddade en bra stund, vilket vi fick förklaring till när ridåerna öppnades och ett enormt rökmoln började segla mot oss. In i dimman!
Det första man ser är en herre som liknar jokern i ansiktet men med en hög hatt, hög hatt ungefär en meter minst. Fick viss koppling till turkiska dansare som bara snurrrar och snurrar.
Det andra man såg var någon slags shamandräkt som kikar fram i diset och börjar sjunga.
Hela showen var väldigt effektfull, mycket laser. De var duktiga på att skapa stämningar, särkilt den av att befinna sig i en ubåt och kika ut genom fönstret och bara se ljuset från strålkastare.
Såklart hamnade jag bakom två 1,85 m människor, men lyckades till slut hitta ett litet hål så att man såg lite, livets djävlighet som mitt sällskap beskrev det.
Men konserten i sig var väldigt bra, älskar bas!

Måste skaffa en digcam, min mobil funkar inte i längden. Fler bilder kommer upp på min sida på bilddagboken, både från HKC och konserten

Om FeverRay.

Igår blev det lite utgång trots allt, mötte upp Magnus, Emma och Sofie på Bondebar alias "Sweetnes all nighter!" Var väldans trevligt, jag och Sofie blev helt tossiga när vi fick höra introt till Sandras- MariaMagdalena och krävde att de skulle spela den som nästa låt i djbåset.
Tiden går för fort när man har roligt, Bondebar är bra, de har färsk frukt i sina drinkar, väldigt piffigt. Och deras alkoholfria alternativ heter fyndigt nog något i stil med "Like a virgin".

Ikväll blir det käk och konsert, ska se FeverRay. Ska bli spännande! Hon är ganska speciell.

Fler och fler reagerar på hur vemodig jag framställer mig på min blogg.
Som jag tagit upp tidigare är jag inte särkilt ledsen och deppig i verkligheten. Oftast skriver man bara av sig när man är ledsen eller har känslor som måste få vädras.
Tänkte ändra på det och berätta när det händer bra saker också.

Idag vaknade jag innan 11:00, vilket är bra för mig när jag har chansen att sova hur länge som helst.
Ringde äntligen vuxenutbildningen och fick första kontakten med dem.
Mina psykologiska spärrar spelar mig ett spratt. Därför måste jag ta ett steg i taget.
Enligt damen i telefonen så är ansökningarna för hösten inte inne förrän i mitten på april. Det stillade mitt dåliga samvete. Behöver egentligen ta det lugnt idag också och städa hemma. Har inte haft två dagar ledigt på hur länge som helst. Kände mig bra sliten igår, var otroligt skönt att kunna sova utan att ställa alarmet.

Igår var jag hemma hos Sofie. Vår plan var egentligen att dra en runda till Ikea. Har hittat en tavla jag tycker om, som definitivty ska införskaffas så fort lönen kommit. Ja, det där med lönen blev kruxet, vi hoppade över Ikea tills efter löning. Men begav mig ändå hem till Sofie för lite middagsmys och vin och kex.

Och så lovade jag ju att berätta lite om HootchiKotchi. Det var jätteroligt! Man kände så fin i sina kläder, och dansa och twista är något av det roligaste som finns, fast rena döden för magmusklerna.
Här kommer lite bilder

Ser nästan ut som om jag ska klappa till Jenny, men tror inte jag hann lägga armen bakom ryggen. Vi kan ju låtsas att jag hälsar på någon i vimlet.

När sker det att jag får otrolig lust att skriva?
När jag känner mig otroligt närhetstörstande, misslyckad och på väg ner förstås.

Två otroliga människor verkar ha hittat något fantastiskt, och oj vad jag unnar dem det. Men oj, vad jag känner av hur mycket man själv saknar den där fantastiska närheten och känslan av att vara älskad.
Snart fyra år som singel.
Ibland gör det lite ont i mig.
Hur gör man för att för att få  sig själv till styrkan att inte känna av det där onda, att inte sugas ner i känsan av tyckasyndomsigsjälvförattjagvaritsingelochintevaraensamlängreohherregudvadjagkännermigmisslyckad-träsket. Precis lika vettig som att någon av er där ute verkligen läste hela det där ordet...

Verkar vara expert på att få känslor för killar som egentligen inte vill ha mig.

Jag ska vara stark, så att ingen märker det.
Den där sidan är bara frånstötande och hemsk.
Sådetså

Blir lite lättare stämning här sen. lovar!
Ska på HKC på lördag, och gå ut med underbara Fifi och Jenny, kanske Kashia.
Pics kommer antagligen någon gång i framtiden, fixade outfiten idag.

Sanningen ser en i vitögat.
Tror jag glömt hur man har en seriös relation. Frågan är om min dåliga självkänsla ändå skulle paja all sorts kärlek, eller kan man lyckas hitta någon som tycker om en trots alla skavanker och osäkerhet? En person som kan ta mina idiotiska frågor, mitt arbete mot självinsikt, till att få styrka och ta tag i mitt liv?
Vet att man bara kan göra det själv egentligen, men tanken på stöd, känns inte helt fel.
Är ganska förfärad över mig själv just nu. Skrämd över vart man är på väg. Eller var det bara ett väldigt nyttigt skrämselskott, i förebyggande syfte? Mycket frågor...
Jag vill verkligen hoppas det, och att man är en person som lär av sina läxor!

Har återfått kontakten med en gammal vän, som att hitta en liten pusselbit av sig själv igen. Vissa personer vill man ha i sitt liv, de är en såpass stor del av ens förflutna, som ändå på något sätt format en som person. Kändes väldigt underligt, när det verkade som om vår vänskap tagit paus.

Imorgon måste jag genomföra saker som får lite av min självkänsla att gnistra till. Vi får se hur det går.

Fönstershoppade idag, ganska roligt och se lite vårgrejer som kommit in. Lite nytt. Hittade skor på TopShop som jag nog vill ha, blev lite småkär i dem.